SJUKDOMAR
Valpsjuka
Leversjukdom
Utvidgad matsrupe
Sjukdomar i magsäcken
Bukspottkörteln
EPI
MDR1
Om din hund blir sjuk:
Någon gång i sitt liv blir sannolikt varje hund sjuk och behöver komma
under veterinärvård. Hur märker man då att hunden är sjuk? Tecknen kan vara
mer eller mindre tydliga, men hunden är sig inte lik. Den verkar slö, vägrar äta,
inte visa sitt vanliga intresse för att följa med ut på de dagliga promenaderna.
Innan du kontaktar veterinären, skall du först ta febern på din hund. Det första
veterinären frågar om brukar nämligen vara hundens temperatur. Sätt en klick vaselin
på en vanlig, ordentligt nerslagen, kroppstermometer och för den varligt in i hundens
ändtarm. Om hunden är motsträvig, kan någon i familjen ta hundens huvud i knät, kela
och prata med honom/henne . Själv tar du ett fast grepp kring svansroten, för in
termometern och håller den där i ca:2min. Normaltemperatur för en frisk hund är
ungefär 38,5 grader.
Bettfel och tandförluster:
Saknar vanligen praktisk betydelse för individen, men det är nödvändigt att de beaktas
i aveln.. Se bilder nedan!
VALPSJUKDOMAR
Vad är valpsjuka?
Valpsjuka är en av de mest livshotande sjukdomar hos hunden. Sjukdomen förosakas av ett virus
som är besläktat med människans mässlingvirus.
Valpsjukeviruset är utbrett i hela världen. Det kan överleva länge vid låga temperaturer, men
är relativt ostabilt utanför värddjuret. Inkubationstiden är ca: 1 vecka.
De kliniska symptomen på valpsjuka kan variera från lätta, ospecifika tecken på sjukdom till
allvarlig akut sjukdom med hjärnhinneinflamation och hög dödlighet. Valpsjukeviruset nedsätter
djurets immunförsvar, eftersom virus uppformar sig i det lymfatiska systemet. Lindriga symptom
på valpsjuka kan förhöjd temperatur, mindre aptit, kräkningar och diareé. Ofta försvinner de här
symptomen för att senare återkomma.
Vid utvecklingen av sekundära lidanden ses lunginflammation och inflammation i ögats bindhinna.
Hunden får en fuktig hosta och flöde från näsa och ögon.
Neurologiska symptom kan ses veckor eller månader efter ett skenbart tillfrisknande, eller efter
en icke konstaterad infektion när bara få och lindriga symptom förekommit som har förbisetts.
I den senare fasen av valpsjukan drabbas hunden ofta av hornhinneinflammation med sår på
hornhinnan, förhårdnad av trampdynorna och eventuellt krampanfall.
Några hundar drabbas av akut hjärnhinneinflammation som medför kramper och dålig
koordinationsförmåga, eventuellt förlamning. Hos överlevande hundar riskerar man permanent
nedsatt syn och luktsinne samt andra neurologiska skador.
Hur ställs diagnosen?
På typiska fall kan man oftast ställa diagnosen på de kliniska symptomen, men diagnosen önskas
ofta bekräftad med en laboratorieundersökning. I atypiska fall som lindriga infektioner och i
kroniska fall kan den kliniska diagnosen vara svår att ställa. Dessutom kan laboratoriediagnosen
vara osäker i de här fallen.
Hur behandlas valpsjuka?
Behandlingen av valpsjuka består i att bekämpa de sekundära åkommorna med
hjålp av antibiotika, både allmänt och lokalt, eftersom man inte kan behandla
själva sjukdomen. På grund av kräkningar och diarreé kan dropp vara nödvändigt. Ofta är
behandlingen resultatlös och sjukdomen räknas som obotlig när hunden visar tecken på nervskador
eller har utvecklat förhårdnade trampdynor. Dessa hundar bör avlivas.
Vilka hundar är i riskzonen?
Valpsjuka kan drabba hundar i alla åldrar men ses oftast hos unga, ovaccinerade hundar eller
hundar som inte har tillräcklig immunitet genom vaccinering. Valpsjukeviruset är ett luftburet
virus och sjukdomen är mycket smittsam. Smittrycket i Sverige är för tillfället mycket lågt,
men speciellt i Finland har man upplevt en kraftig ökning av valpsjuka de senaste åren.
Var finns smittan?
Valpsjuka är en så allvarlig sjukdom att man skall vara mycket uppmärksam vid misstanke om
smitta och man bör vidtaga kraftiga åtgärder när man handskas med smittade djur. I Sverige är
de flesta hundarna vaccinerade mot valpsjuka och det ses därför få fall vilket gör att sjukdomen
fortfarande är kontrollerbar.
Kan viruset utrotas?
Valpsjukeviruset är känsligt för hetta, torka, fettlösliga medel och desinfektionsmedel. Därför
bör man göra grundligt rent och desinficera lokaler där hundar med valpsjuka, eller misstänkt valpsjuka, har uppehållit sig. Det är emellertid inte omöjligt att vara säker på en total utrotning av virus i populationen, eftersom infekterade hundar kan utsöndra virus i flera månader. Därför är det viktigt att vaccinera.
Kan människor smittas av valpsjuka?
Nej, valpsjukeviruset är specifikt för hund och kan inte smitta människor. Däremot kan t ex mink, räv och iller drabbas av sjukdomen.
På vilket vis kan jag skydda min hund mot valpsjuka?
Vaccination av hundar med valpsjukevirus reg ett utomordentligt gott skydd mot sjukdomen. Sedan 60-talet har man använt vaccin med god effekt. Dessa vacciner har alltid varit levande, försvagade vacciner.
VAD ÄR SITTSAM LEVERSJUKDOM (HCC)?
Orsaken till sjukdomen är ett virus som framför allt angriper blodkärl och leverceller. Sjukdomen visar sig genom förhöjd temperatur, aptitlöshet, kräkningar och i en regel blodig diarreé. På grund av skador på lever och blodkärl kan man ofta se blödningar i hud och på slemhinnor. I det akuta förloppet kan man också se ögoninflammation och näsblod.
Hos valpar kan sjukdomen förlöpa mycket snabbt med död inom loppet av några dygn. Hos vuxna hundar sker vanligtvis ett spontant tillfrisknande efter 5-10 dygn. Under denna period kan det uppstå en grumling av ögats hornhinna, som färgats mjölkvit. Detta tillstånd försvinner oftast efter 3-4 dagar, men kan hålla i sig i flera veckor. Behandlingen av HCC är allmänt undersökande med lokal terapi av ögoninflammation.
HCC-viruset är inte luftburet utan utsöndras via urin och faeces(avföring). Utsöndring av virus kan ske många månader efter tillfrisknandet. Hunden infekteras genom kontakt med urin eller faeces från smittade djur.
Hur ska jag skydda min hund mot HCC?
HVV-viruset är ett virus som kan överleva flera månader i miljön. Det är ganska resistent mot desinfektionsmedel med undantag av de klorhaltiga, men det är känslig för hetta. Alla hundar bör vaccineras mot smittsam leversjukdom (HCC).
Kan människor smittas med HCC?
Nej, viruset är specifikt för hund och smittar varken människor eller andra djur.
KENNELHOSTA:
Kennelhostan kan drabba alla hundar. Den orsakas av ett virus,(parainfluensavirus) sjukdomen är
mycket smittsam.
Hundar smittar varandra genom direktkontakt. Som namnet anger drabbas främst kennlar, hundpensionat,
utställningar och tävlinsbanor.
Valpar och äldre hundar med nedsatt motståndskraft kan drabbas av följdsjukdomar
som lunginflammation. Virusinfektionen kan inte behandlas. I regel försvinner symtomen
efter 1-2 veckor.
Något godkänd vaccin mot kennelhosta finns inte i Sverige.
Inkubationstiden är 8-10 dagar innan hunden visar några symptom.
Symptom:
- harklande torr intensiv hosta,i någon till några veckor.
- halsont, kräkreflexer.
- feber, rinnande nos
- påverkat allmäntillstånd.
Parainfluensaviruset är specifikt för hunden och smittar varken människor eller andra djur.
HUR ANVÄNDS VACCINERNA?
Valpsjukevaccin och smittsam leversjukdom(HCC) ingår i flera vacciner i Nobi-vac serien:
# Valpsjuka och parvovirus (Nobi-vac Puppy DP)
# Valpsjuka och smittsam leversjukdom (Nobi-vac DH2)
# Valpsjuka, smittsam leversjukdom och parvovirus (Nobi-vac DHP)
# Valpsjuka, smittsam leversjukdom, parvovirus och kennelhosta (Nobi-vac DHPPi)
Alla vaccinerna används första gången när valpen är 12 veckor. Vaccination mot valpsjuka, smittsam leversjukdom och parvovirus ska göras vartannat år. Vaccination mot kennelhosta ska göras varje år för att ge maximalt skydd.
Nobi-vac Puppy DP används i kennlar eller i stället för parvovirusvaccinet, när valpen är 6-8 veckor. Man får då tidigt skydd mot både parvovirus och valpsjuka.
Varför finns det vaccinerade hundar som ändå blir sjuka?
Det finns flera orsaker till att ett vaccin aldrig kan verka till 100%.
Trots att Nobi-vac vaccinerna ger ett maximalt skydd kommer det alltid att finnas hundar som helt enkelt inte är i stånd att bilda tillräckliga mängder antikroppar- de är alltså immunologiska inkompetenta.
Om hunden vaccineras i inkubationsfasen kan sjukdom bryta ut, eftersom detta tar upp till 14 dagar innan ett tillräckligt skydd har bildats.
Utvidgad, slapp matstrupe (oesofagusdilatation):
Yttrar sig i att matstrupen i hela sin längd eller i sin nedre del är säcklikt utvidgad och saknar förmåga att aktivt transportera fodret ner till matsäcken. Symptomen är karaktäriska och märks när valparna börjar äta fast föda. De kräks då upp födan osmält och man kan ibland känna den av foder utfyllda och förstorade matstrupen på halsens utsida. En relativt sällsynt sjukdom, men uppträder efter vissa hundar och drabbar enstaka kullar. Sjukdomen är obotlig och den ärftliga bakgrunden är odiskutabel.
Sjukdomar i magsäcken:
Hundar med nedsatt saltsyraproduktion kan inte smälta födan på normalt sätt och besväras av kräkningar, slemmig avföring och dåligt näringsupptag, som yttrar sig i nedsatt hull samt dålig och matt hårrem. Sporadiska fall av magsäcksomvridning drabbar även schäfern.Detta är ett mycket allvarligt sjukdomstillstånd, som ofta förlöper snabbt och slutar med hundens död, vid snabb upptäckt kan detta dock avhjälpas.
Sjukdomen beror på en onormal jäsning av födan i magsäcken. Om denna då vrids om, stängs gaserna in och förorsakar svåra koliksmärtor. Sådana hundar är mycket känsliga för vad de utfodras med och klarar inte av ben, brosk och fett. Hunden får inte utsättas för motion eller lek direkt efter ett skrovmål. Sjukdomen behandlas med saltsyra tabletter och det är då viktigt att hunden äter direkt efteråt.
Bukspottkörtelrubbning: (pancreas-insufficiens eller -artofi)
Innebär en nedsatt funktion i bukspottkörtelns exokrina del(den del som producerar bukspottets matsmältningsenzymer), vilket medför att hunden inte kan smälta foder, framförallt fett, normalt. Detta gör att hunden blir mager, får en dålig och matt hårrem och lösa, ljusa och illaluktande avföringar, som är voluminösa och tätare än normalt.
Hunden har som regel mycket god aptit, men kan inte smälta fettet och ta upp det i tarmen kan även denna bli irriterad och inflammerad och det uppstår ett allvarligt diarre`tillstånd. Därmed kan bukspottkörtelrubbningar och primära sjukdomar i tarmen likna varandra.
Den äkta pankreasatrofin kan ibland framgångsrikt behandlas med tillskott av enzymer i form av tabletter, men den fodrar en livslång behandling. Starka indikationer på ärftlighet föreligger. Andra tarmsjukdomar med liknande symptom kan ha olika orsaker och därmed mer svår att diagnosticera och behandla.
MER INFORMATION OM SCHÄFERNa
Schäfern är av gammalt ursprung. Som renavlad ras blev den färdig först under 1800-talets slut. Dess popularitet har varit till rasens förgång, eftersom urskillningslös avel blivit följden. Exteriört och samtidigt mentalt högklassiga schäfrar är inte vanliga. Alla färgvariationer utom enfärgat vitt är godkända, svart eller grå, enfärgad eller med tecken i någon grå eller gul till rödbrun nyans. Men hos schäfrarna förekommer inte bara dessa färger utan även vitt! Dessa bör noga skiljas från albinotiska djur. Albinotiska djur har röda ögon och är ljuskänsliga, men icke albinotiska djur d.v.s. Vanliga vita djur har mörka ögon, bruna, mörkblå eller mörkgröna.