Sjukdommar

SJUKDOMAR


EPI

MDR1


Om din hund blir sjuk:

Någon gång i sitt liv blir sannolikt varje hund sjuk och behöver komma under veterinärvård. Hur märker man då att hunden är sjuk? Tecknen kan vara mer eller mindre tydliga, men hunden är sig inte lik. Den verkar slö, vägrar äta, inte visa sitt vanliga intresse för att följa med ut på de dagliga promenaderna. Innan du kontaktar veterinären, skall du först ta febern på din hund. Det första veterinären frågar om brukar nämligen vara hundens temperatur. Sätt en klick vaselin på en vanlig, ordentligt nerslagen, kroppstermometer och för den varligt in i hundens ändtarm. Om hunden är motsträvig, kan någon i familjen ta hundens huvud i knät, kela och prata med honom/henne . Själv tar du ett fast grepp kring svansroten, för in termometern och håller den där i ca:2min. Normaltemperatur för en frisk hund är ungefär 38,5 grader.

 

Epilepsi  EP

Det som händer när en hund får epilepsi är att hela eller delar av hundens kropp börjar krampa. Hunden faller ofta ihop och kan både kissa och bajsa på sig. Under anfallen är hunden ofta medvetslös

Nedan kommer en lista på vad som kan orsaka epilepsi/krampanfall på hund. 

  • Idiopatsik Epilepsi/Primär Epilepsi -Vanligen får hundar primär epilepsi mellan 1-3 års ålder. Idiopatisk epilepsi beror på en störning i impulsfrisättningen i hjärnan.
  • Tumörer.
  • Förgiftning – I vissa fall kan förgiftningar utlösa krampanfall – kontakta alltid veterinär om ni tror att er hund kan ha ätit något giftigt.
  • Levershunt – Ofta valpar som har en missbildning på levern.

Vad ska du göra om du har en hund som krampar? 

  • Ta tid på anfallet! – Om anfallet pågår i mer en 4-5 minuter eller om det kommer flertal anfall på kort tid – Kontakta veterinär akut.
  • Skydda hunden mot skador – tex vassa kanter, fall från soffa/säng.
  • Undvik kraftiga ljud och ljus – Hunden är extra känslig för detta under och efter ett anfall, lägg gärna över en filt på hunden.
  • Övervaka andning och slemhinnor.
  • Undvik transport under ett anfall – Har hunden endast fått ett anfall så låt hunden vila i lugn och ro och kontakta veterinär efter anfallet.
  • Stoppa inte in några fingrar i munnen på hunden – Hunden är omedveten om vad som händer och kan inte kontrollera käkarna, risk för bitskada är stor.

Idipoatisk epilepsi kan inte botas men det går att linda anfallen med medicin. Efter ett anfall kan hunden vara mycket trött, desorienterad, förvirrad, hungrig/törstig. I vissa fall kan hunden uppträda aggressivt efter ett anfall.

 

Magomvridning hund

Inledning

Säg magomvridning och många ägare till storvuxna hundar ryser. Få har sett en hund med magomvridning men alla har hört talas om det och vet hur allvarligt det är. Det drabbar typiskt storväxta hundar med djup bröstkorg men alla raser kan drabbas.

Orsak

Det har länge diskuterats vad som är den verkliga orsaken till magomvridning men troligen är det flera saker i kombination. En djup bröstkorg, där det finns stort utrymme för magsäcken att röra sig, kombinerat med svagheter i de ligament som håller magsäcken på plats. Lägg till lek och rörelse efter en rejäl måltid så anses risken öka ytterligare.

Vad som händer är att magen roterar runt sin egen “axel”. Tänk dig en lång slang. Mitt på slangen finns det en utvidgning som en ballong med öppning i två ändar. Håll fast i slangens ändar men vrid ballongen ett varv. Vad händer? Jo båda öppningarna till ballongen snörps av och innehållet i ballongen kan varken komma framåt (kräkas upp) eller rinna bakåt (ut i tarmen). Den mat som blir fångad i magsäcken jäser och gasen som bildas får magen att expandera till en jätteballong som pressar på alla organ i buk o brösthåla. Resultatet blir till slut att cirkulationen i hela kroppen kollapsar och hunden dör i svåra plågor.

Symtom

De kommer ofta snabbt och plötsligt. Hunden är orolig, dreglar kanske lite och framför allt försöker den kräkas men inget kommer upp. Kräkförsöken är ofta högljuda och uppenbart plågsamma. Magsäcken svullnar upp. I början kan svullnaden vara förrädiskt liten och svår att se, framför allt hos långhåriga raser men om man trummar med fingrarna mot buken så kan man ofta höra ett dovt, ihåligt ljud. När magen sväller blir bukomfånget mer uppenbart och andningen försvåras.

Diagnos

Symtomen räcker ofta gott för att ställa diagnosen men en röntgenbild kan vara motiverad i tveksamma fall och en del hundar har inte omvridning utan bara en överfull magsäck (tex om hunden brutit sig in i skafferiet och tömt foderpåsen).

Behandling

En hund med misstänkt magomvridning ska omedelbart till veterinär. Tro inte att det hjälper att springa i trappor, hoppa över hinder edyl huskurer man ibland hör talas om. Kör direkt till veterinären utan omvägar. Varje minut räknas.

Väl hos veterinären brukar man göra en akut tömning av gas genom att sticka en grov kanyl genom bukväggen. Det gäller att man vet var man ska sticka annars riskerar man att punktera tex mjälten och orsaka en akut blödning i buken.

Numera opererar de flesta veterinärer akut och tömmer magsäcken via ett snitt i magsäcksväggen. Efter tömningen sys magsäcken fast i bukväggen för att förhindra nya omvridningar. Ingreppet görs givetvis i full narkos.

Förr var den vanliga behandlingen att man magpumpade hunden i vaket tillstånd. Det var inte speciellt trevligt men räddade livet på hunden. Metoden kan fortfarande användas för att rädda liv i väntan på en veterinär som kan utöra operationen.

Förebyggande

Vissa raser är mer drabbade än andra men det finns inga genetiska tester eller liknande som kan tala om ifall en hund kommer att drabbas. Har man en storväxt hund av riskras (tex grand danois, stora vinthundsraser, mastiffer av olika slag, vissa retrievers och setterraser, schäfer mfl) bör man tänka på att inte motionera hunden eller leka häftigt efter en stor måltid. Många gånger vrids dock magsäcken om utan att man kan koppla det till någon speciell aktivitet.

Fredrik StåhlbergFredrik Ståhlberg
Legitimerad Veterinär

 

Osteochondros hund

Inledning

Osteochondros är en tillväxtrubbning i ledbrosken hos den växande hunden, typiskt i den ålder då valpen växer så att det knakar (ca 4-6 månader). De flesta hundar som drabbas är av medelstora till stora raser och förändringarna ses oftast i armbågs-, bog-, knä- och hasleder.

Orsak

Varje stort ben som ledar mot ett annat ben är täckt av brosk i ändan för att benändarna ska glida lättare mot varandra. När hundens ben växer måste brosket också växa med. Skelettet bildas genom att brosket hela tiden växer och det djupast liggande brosket successivt omvandlas till ben i samma takt som brosket växer. Därigenom blir benen längre och längre men har hela tiden jämntjockt brosk i ändarna.

Osteochondros innebär att det blir ett fel i omvandlingen av brosk till skelett. Det blir en stor broskklump som sträcker sig från leden ner i skelettet. Detta skulle inte göra så mycket om det inte vore för att brosk är en levande vävnad men en vävnad som saknar blodkärl. Sin näring får brosket därför från ledvätskan men blir brosket för tjock når inte näringen ner i hela brosket och de djupast liggande delarna kommer att dö, även kallat att det “går i nekros”.

Det döda brosket lossnar från underlaget och resultatet blir ett sår i broskytan i leden. Den döda broskvävnaden orsakar inflammation i leden och beroende på hur stor skadan är kan underliggande skelett exponeras och broskytan på motstående ben börja skava mot skelett. Det hela är mycket smärtsamt och hunden blir halt. Med tiden blir inflammationen i leden värre och man får en artros (hund/rorelseapparaten/artros-hund/237”>läs mer här).

Orsakerna till osteochondros är flera. Det finns ärftliga faktorer. Det är inte detsamma som att osteochondros är medfött utan det betyder att hunden föds med förutsättningar att drabbas av osteochondros när den kommer upp i den snabbväxande åldern.

En hund med genetisk förutsättning att drabbas av osteochondros kan få sjukdomen genom att felutfodras med för mycket kalk och energi. Även överdriven motion kan tänkas leda till osteochondros men det betyder inte att valpar av växande raser inte behöver röra sig. Det ät ytterst viktigt för en växande hund att få motionera men det ska ske på hundens egna förutsättningar inte genom att i en tidig ålder börja cykla med valpen edyl.

Symtom

Hälta som inte ger med sig eller kommer och går. En valp som plötsligt börjar halta bör alltid undersökas om inte hältan går över spontant med ett par dagars vila. Ofta kommer hältan vid 4-7 månaders ålder men kan vara svår att se för djurägaren och blir uppenbar först efter ytterligare ett par månader när ledproblemen blivit värre. Om hunden har lika ont i båda benen kan det vara svårt att se hältan men man får en hund som sover mycket och är ovillig att leka och istället mest ligger och deppar.

Kom ihåg. Det finns inget som heter växtvärk hos hund. En del växande hundar drabbas av en inflammation i skelettet som kallas panosteit. Panosteit kallas ibland felaktigt för växtvärk

Diagnos

Symtom och kliniskundersökning kombinerat med röntgen. Är förändringarna små är de inte alltid uppenbara på röntgen och då kan artroskopi vara motiverat dvs så kallad titthålskirurgi där man via ett litet operationssår tittar in i leden med specialinstrument.

Behandling

Lindriga osteochondrosförändringar i boglederna kan ibland läka tillfredställande utan operation men för de övriga lederna och vid större skador i boglederna gäller att ju tidigare man opererar desto större chans att det blir ett bra resultat eftersom inflammationen i leden inte hunnit bli så allvarlig. Givetvis beror det också på hur stor broskskadan är till att börja med.

Generellt sett anses osteochondros i bogleden ha bäst prognos medan armbåge och knälederna har något sämre prognos och hasledsosteochondros har sämst. Varje fall är dock unikt och måste bedömas individuellt.

De flesta större djursjukhus opererar numera med titthålskirurgi (artroskopi) där man med minimal skada på ledkapseln kan slipa/hyvla/borra bort skadat brosk och ben och därmed bana väg för nytt brosk. Det blir visserligen ett ärr i broskytan men det läker ändå så pass att det kan fungera bra.

Rehabiliteringen är också en stor del av behandlingen och bör skötas av en sjukgymnast med vidareutbildning i hundvård. Samtidigt äter hunden antiinflammatoriska mediciner och ofta specialfoder eller fodertillskott (glukosaminer).

Förebyggande

Eftersom osteochondros är ärftligt ska hundar som drabbas inte användas i avel. Det är dessutom viktigt att ge hunden ett bra foder under valp/unghundsperioden med rätt kalkhalt och rätt mängd energi.

Fredrik Ståhlberg Fredrik Stålberg Leg.veterinär

 

 

L7/S1-syndromet hund

 

Inledning

Skador i L7/S1 är vanligt framför allt hos aktiva brukshundar. Schäfer är den klart vanligaste rasen som drabbas. Syndromet har flera andra namn bland annat degenerativ lumbo-sakral stenos (stenos betyder förträngning, i det här fallet av kanalen i ryggen där nerverna löper), cauda equina syndromet, lumbosakral spondylopati mfl.

Orsak

L7/S1-syndromet är en sjukdom där broskskivan (disken) mellan sista ländkotan (L7) och sakrum (korsryggen, består av några sammanväxta ryggkotor) förstörs.

En vanlig orsak till att disken förstörs är att den utsätts för kraftig mekanisk stress och helt enkelt slits i förtid. L7/S1- leden fungerar nämligen som ett gångjärn mellan bakben/bäcken/sakrum och ryggen när hunden rör sig framåt: Det är bakbenen som genererar kraften som för kroppen framåt och all rörelseenergi från bakbenen som ska få framkroppen att hänga med i rörelsen fortplantas i kroppen via L7/S1.

Bidragande orsaker till att L7/S1-syndromet utvecklas är om det finns missbildningar/utvecklingsrubbningar i leden som tex osteochondros (defekt brosk/benbildning), lumbarisation (s1 är inte hopväxt med övriga sakrum vilket ger ökad rörlighet/instabilitet) eller sakralisation (L7 är sammanvuxen med S1 och kan ge snedhet/stelhet).

Skadan på disken får den att falla ihop och då pressas en del av den upp mot ryggmärgskanalen och orsakar tryck på nerverna där. L7/S1 leden blir också instabil och kroppens naturliga sätt att handskas med instabilitet är att bilda extra ben som ska försöka få leden att växa ihop och bli stabil. Det extra benet orsakar ytterligare förträngning av kanalerna där nervrötterna från ryggmärgen löper.

Hela den här processen är smärtsam för hunden, framför allt när den hoppar (stor kraft som ska gå igenom L7/S1) men egentligen i alla situationer där hunden rör sig.

Symtom

Den typiske patienten är en schäferhane på 5-7 år som används i hårt arbete (tex skyddsträning) men problemet förekommer i många andra raser. Sällan hos individer yngre än 3 år.

Det första symtomet är smärta vilket brukar yttra sig som att hunden blir stel och ovillig att röra sig. En klassiker är att hunden tvekar att hoppa in i bilen. Även att krypa är smärtsamt. Trycker man över slutet av ländryggen visar hunden tecken på smärta (skriker, drar sig undan, knäar till, hugger).

När skadorna i ryggen blir värre börjar hunden röra sig konstigt, kanske haltar på ett bakben eller får lite konstig gångstil. Svansen hänger. Vill det sig riktigt illa blir hunden vinglig (ataxi) och släpar bakbenen. Man hör hur klorna släpar i marken och de slits på ovansidan.

I riktigt långt gångna fall förlorar hunden kontrollen över urinblåsan och tarmen dvs den blir inkontinent och urin och avföring rinner ut lite när som helst.

Diagnos

Ju tidigare diagnosen ställs desto större chans att man kan behandla.

Viktigast är en ordentlig klinisk undersökning där man går igenom hunden från nos till svansspets med speciell uppmärksamhet på ben/leder/muskler och inter minst hur nervsystemet fungerar. Hundar med L7/S1 har ofta fler problem och det finns sjukdomar som kan ge liknande symtom tex korsbandsskador, höftledsartros, spondylos (sammanväxninagr i ryggen), inflammation i disken, broskembolier (broskproppar), prostatit mfl.

Röntgen är nödvändigt föra tt fastställa diagnosen och ofta behövs en kontraströntgen dvs ett flytande ämne som kan ses på röntgenbilder injiceras i disken eller i ryggmärgskanalen och man letar efter tecken på diskskador och förträngningar i ryggen.

Behandling

I lindriga fall kan det ibland räcka med långvarig vila, sjukgymnastik och antinflammatorisk medicin. Då får man i bästa fall en hund som kan fungera som sällskapshund. Risken finns dock att hunden får broblem med nervskador tids nog och då kan det vara för sent att göra något kirurgiskt.

I svårare fall eller om man har en hund som förväntas leva ett aktivt liv så är operation vanligen nödvändigt. Man “öppnar” då upp ryggen över L7/S1 (operationen kallas för en laminektomi) och rensar bort den skadade disken samt tar bort ärrvävnad och extraben som klämmer på nerverna. Kommer man på problemet tidigt så brukar prognosen vara bra även vid operation.

Efteråt följer en period på många månader (stor variation från hund till hund) med sjukgymnastik och medicinering (antiinflammatorisk) då man sakta tränar upp hunden igen.

Över 75% av hundarna med lindriga eller måttliga besvär kan komma tillbaka till en i princip normal funktion, även hårt arbetande hundar. För hundar med svårra symtom är prognosen avsevärt sämre.

Förebyggande

Svårt för den enskilde ägaren men tänk på att hålla hunden i bra kondition (välmusklad, inget onödigt fett) och att värma upp hunden ordentligt innan tuffa träningspass.

För uppfödare gäller att undvika hundar i avel med uppenbara problem som tex sakralisation (ses vid höftledsröntgen).

 

Fredrik StåhlbergFredrik Ståhlberg
Legitimerad Veterinär

 

 

Information till er om Degenerative myelopathy förkortas DM.

Sjukdomen inträffar vanligast vid 8 års ålder.

Testa gärna era hundar när ni går till veterinären och tar ett blodprov. Blanketter finns att skriva ut, gå in på labogen@laboklin.de

Veterinären kan då skicka det till Laboklin i Tyskland.

Bra att veta istället för att inte veta.
Degenerativ myelopati är en neurologisk sjukdom som drabbar ryggmärgen och ger upphov till neurologiska symptom som svårighet att samordna rörelser i bakbenen, svaghet i bakbenen och känselbortfall. Symptomen är tilltagande men inte förknippade med smärta. Hos Schäfer kallas sjukdomen ibland “schäfervinglighet”. De flesta hundar som utvecklar sjukdomen är äldre än 8 år. För närvarande finns det ingen behandling eller botemedel.
1 Schäfer som testade Clear (N / N) befanns ha DM, efter obduktion.

Normal / Onormal (N / A eller “bärare”): Hunden har en muterad kopia av genen (är heterozygot) och det är osannolikt att utveckla DM, men kan passera mutationen till avkomman. En grundlig genomgång av hundens stamtavla och klinisk sjukdom status förfäder bör göras innan avel en hund med detta resultat.
Onormal / Onormal (A / A eller “drabbade”): Hunden har två kopior (är homozygot) för mutation och kan utveckla DM. Inte alla hundar med A / A resultat kommer att utveckla DM.

Normal / Normal (N / N, eller “klar”): Hunden har inte mutationen och är extremt osannolikt att utveckla DM. Genom hundratals hundar testats hittills vid University of Missouri, har endast 2 hundar med resultaten från N / N bekräftats ha DM genom döden obduktion.
Normal / Onormal (N / A eller “bärare”): Hunden har en muterad kopia av genen (är heterozygot) och det är osannolikt att utveckla DM, men kan passera mutationen till avkomman. En grundlig genomgång av hundens stamtavla och klinisk sjukdom status förfäder bör göras innan avel en hund med detta resultat.
Onormal / Onormal (A / A eller “drabbade”): Hunden har två kopior (är homozygot) för mutation och kan utveckla DM.
Inte alla hundar med A / A resultat kommer att utveckla DM.


Bettfel och tandförluster:

Saknar vanligen praktisk betydelse för individen, men det är nödvändigt att de beaktas i aveln.. Se bilder nedan!

   

 

 

 


VALPSJUKDOMAR

Vad är valpsjuka?

Valpsjuka är en av de mest livshotande sjukdomar hos hunden. Sjukdomen förosakas av ett virus som är besläktat med människans mässlingvirus. Valpsjukeviruset är utbrett i hela världen. Det kan överleva länge vid låga temperaturer, men är relativt ostabilt utanför värddjuret. Inkubationstiden är ca: 1 vecka.
De kliniska symptomen på valpsjuka kan variera från lätta, ospecifika tecken på sjukdom till allvarlig akut sjukdom med hjärnhinneinflamation och hög dödlighet. Valpsjukeviruset nedsätter djurets immunförsvar, eftersom virus uppformar sig i det lymfatiska systemet. Lindriga symptom på valpsjuka kan förhöjd temperatur, mindre aptit, kräkningar och diareé. Ofta försvinner de här symptomen för att senare återkomma.

Vid utvecklingen av sekundära lidanden ses lunginflammation och inflammation i ögats bindhinna. Hunden får en fuktig hosta och flöde från näsa och ögon. Neurologiska symptom kan ses veckor eller månader efter ett skenbart tillfrisknande, eller efter en icke konstaterad infektion när bara få och lindriga symptom förekommit som har förbisetts. I den senare fasen av valpsjukan drabbas hunden ofta av hornhinneinflammation med sår på hornhinnan, förhårdnad av trampdynorna och eventuellt krampanfall.
Några hundar drabbas av akut hjärnhinneinflammation som medför kramper och dålig koordinationsförmåga, eventuellt förlamning. Hos överlevande hundar riskerar man permanent nedsatt syn och luktsinne samt andra neurologiska skador.

 

Hur ställs diagnosen?

På typiska fall kan man oftast ställa diagnosen på de kliniska symptomen, men diagnosen önskas ofta bekräftad med en laboratorieundersökning. I atypiska fall som lindriga infektioner och i kroniska fall kan den kliniska diagnosen vara svår att ställa. Dessutom kan laboratoriediagnosen vara osäker i de här fallen.

 

Hur behandlas valpsjuka?

Behandlingen av valpsjuka består i att bekämpa de sekundära åkommorna med hjålp av antibiotika, både allmänt och lokalt, eftersom man inte kan behandla själva sjukdomen. På grund av kräkningar och diarreé kan dropp vara nödvändigt. Ofta är behandlingen resultatlös och sjukdomen räknas som obotlig när hunden visar tecken på nervskador eller har utvecklat förhårdnade trampdynor. Dessa hundar bör avlivas.

 

Vilka hundar är i riskzonen?

Valpsjuka kan drabba hundar i alla åldrar men ses oftast hos unga, ovaccinerade hundar eller hundar som inte har tillräcklig immunitet genom vaccinering. Valpsjukeviruset är ett luftburet virus och sjukdomen är mycket smittsam. Smittrycket i Sverige är för tillfället mycket lågt, men speciellt i Finland har man upplevt en kraftig ökning av valpsjuka de senaste åren.

 

Var finns smittan?

Valpsjuka är en så allvarlig sjukdom att man skall vara mycket uppmärksam vid misstanke om smitta och man bör vidtaga kraftiga åtgärder när man handskas med smittade djur. I Sverige är de flesta hundarna vaccinerade mot valpsjuka och det ses därför få fall vilket gör att sjukdomen fortfarande är kontrollerbar.

 

Kan viruset utrotas?

Valpsjukeviruset är känsligt för hetta, torka, fettlösliga medel och desinfektionsmedel. Därför bör man göra grundligt rent och desinficera lokaler där hundar med valpsjuka, eller misstänkt valpsjuka, har uppehållit sig. Det är emellertid inte omöjligt att vara säker på en total utrotning av virus i populationen, eftersom infekterade hundar kan utsöndra virus i flera månader. Därför är det viktigt att vaccinera.

 

Kan människor smittas av valpsjuka?

Nej, valpsjukeviruset är specifikt för hund och kan inte smitta människor. Däremot kan t ex mink, räv och iller drabbas av sjukdomen.

 

På vilket vis kan jag skydda min hund mot valpsjuka?

Vaccination av hundar med valpsjukevirus reg ett utomordentligt gott skydd mot sjukdomen. Sedan 60-talet har man använt vaccin med god effekt. Dessa vacciner har alltid varit levande, försvagade vacciner.

 

 


VAD ÄR SITTSAM LEVERSJUKDOM (HCC)?

Orsaken till sjukdomen är ett virus som framför allt angriper blodkärl och leverceller. Sjukdomen visar sig genom förhöjd temperatur, aptitlöshet, kräkningar och i en regel blodig diarreé. På grund av skador på lever och blodkärl kan man ofta se blödningar i hud och på slemhinnor. I det akuta förloppet kan man också se ögoninflammation och näsblod.
Hos valpar kan sjukdomen förlöpa mycket snabbt med död inom loppet av några dygn. Hos vuxna hundar sker vanligtvis ett spontant tillfrisknande efter 5-10 dygn. Under denna period kan det uppstå en grumling av ögats hornhinna, som färgats mjölkvit. Detta tillstånd försvinner oftast efter 3-4 dagar, men kan hålla i sig i flera veckor. Behandlingen av HCC är allmänt undersökande med lokal terapi av ögoninflammation.
HCC-viruset är inte luftburet utan utsöndras via urin och faeces(avföring). Utsöndring av virus kan ske många månader efter tillfrisknandet. Hunden infekteras genom kontakt med urin eller faeces från smittade djur.

 

Hur ska jag skydda min hund mot HCC?

HVV-viruset är ett virus som kan överleva flera månader i miljön. Det är ganska resistent mot desinfektionsmedel med undantag av de klorhaltiga, men det är känslig för hetta. Alla hundar bör vaccineras mot smittsam leversjukdom (HCC).

 

Kan människor smittas med HCC?

Nej, viruset är specifikt för hund och smittar varken människor eller andra djur.

 


KENNELHOSTA:

 

Kennelhostan kan drabba alla hundar. Den orsakas av ett virus,(parainfluensavirus) sjukdomen är
mycket smittsam. Hundar smittar varandra genom direktkontakt. Som namnet anger drabbas främst kennlar, hundpensionat, utställningar och tävlinsbanor.
Valpar och äldre hundar med nedsatt motståndskraft kan drabbas av följdsjukdomar som lunginflammation. Virusinfektionen kan inte behandlas. I regel försvinner symtomen efter 1-2 veckor.
Något godkänd vaccin mot kennelhosta finns inte i Sverige.
Inkubationstiden är 8-10 dagar innan hunden visar några symptom.
Symptom:
- harklande torr intensiv hosta,i någon till några veckor.
- halsont, kräkreflexer.
- feber, rinnande nos
- påverkat allmäntillstånd.
Parainfluensaviruset är specifikt för hunden och smittar varken människor eller andra djur.

 

 

HUR ANVÄNDS VACCINERNA?

Valpsjukevaccin och smittsam leversjukdom(HCC) ingår i flera vacciner i Nobi-vac serien:
# Valpsjuka och parvovirus (Nobi-vac Puppy DP)
# Valpsjuka och smittsam leversjukdom (Nobi-vac DH2)
# Valpsjuka, smittsam leversjukdom och parvovirus (Nobi-vac DHP)
# Valpsjuka, smittsam leversjukdom, parvovirus och kennelhosta (Nobi-vac DHPPi)

Alla vaccinerna används första gången när valpen är 12 veckor. Vaccination mot valpsjuka, smittsam leversjukdom och parvovirus ska göras vartannat år. Vaccination mot kennelhosta ska göras varje år för att ge maximalt skydd.

Nobi-vac Puppy DP används i kennlar eller i stället för parvovirusvaccinet, när valpen är 6-8 veckor. Man får då tidigt skydd mot både parvovirus och valpsjuka.

 

Varför finns det vaccinerade hundar som ändå blir sjuka?

Det finns flera orsaker till att ett vaccin aldrig kan verka till 100%. Trots att Nobi-vac vaccinerna ger ett maximalt skydd kommer det alltid att finnas hundar som helt enkelt inte är i stånd att bilda tillräckliga mängder antikroppar- de är alltså immunologiska inkompetenta.
Om hunden vaccineras i inkubationsfasen kan sjukdom bryta ut, eftersom detta tar upp till 14 dagar innan ett tillräckligt skydd har bildats.

 


Utvidgad, slapp matstrupe (oesofagusdilatation):

Yttrar sig i att matstrupen i hela sin längd eller i sin nedre del är säcklikt utvidgad och saknar förmåga att aktivt transportera fodret ner till matsäcken. Symptomen är karaktäriska och märks när valparna börjar äta fast föda. De kräks då upp födan osmält och man kan ibland känna den av foder utfyllda och förstorade matstrupen på halsens utsida. En relativt sällsynt sjukdom, men uppträder efter vissa hundar och drabbar enstaka kullar. Sjukdomen är obotlig och den ärftliga bakgrunden är odiskutabel.


Sjukdomar i magsäcken:

Hundar med nedsatt saltsyraproduktion kan inte smälta födan på normalt sätt och besväras av kräkningar, slemmig avföring och dåligt näringsupptag, som yttrar sig i nedsatt hull samt dålig och matt hårrem. Sporadiska fall av magsäcksomvridning drabbar även schäfern.Detta är ett mycket allvarligt sjukdomstillstånd, som ofta förlöper snabbt och slutar med hundens död, vid snabb upptäckt kan detta dock avhjälpas.

Sjukdomen beror på en onormal jäsning av födan i magsäcken. Om denna då vrids om, stängs gaserna in och förorsakar svåra koliksmärtor. Sådana hundar är mycket känsliga för vad de utfodras med och klarar inte av ben, brosk och fett. Hunden får inte utsättas för motion eller lek direkt efter ett skrovmål. Sjukdomen behandlas med saltsyra tabletter och det är då viktigt att hunden äter direkt efteråt.


Bukspottkörtelrubbning: (pancreas-insufficiens eller -artofi)

Innebär en nedsatt funktion i bukspottkörtelns exokrina del(den del som producerar bukspottets matsmältningsenzymer), vilket medför att hunden inte kan smälta foder, framförallt fett, normalt. Detta gör att hunden blir mager, får en dålig och matt hårrem och lösa, ljusa och illaluktande avföringar, som är voluminösa och tätare än normalt.

Hunden har som regel mycket god aptit, men kan inte smälta fettet och ta upp det i tarmen kan även denna bli irriterad och inflammerad och det uppstår ett allvarligt diarre`tillstånd. Därmed kan bukspottkörtelrubbningar och primära sjukdomar i tarmen likna varandra.

Den äkta pankreasatrofin kan ibland framgångsrikt behandlas med tillskott av enzymer i form av tabletter, men den fodrar en livslång behandling. Starka indikationer på ärftlighet föreligger. Andra tarmsjukdomar med liknande symptom kan ha olika orsaker och därmed mer svår att diagnosticera och behandla.


MER INFORMATION OM SCHÄFERN

Schäfern är av gammalt ursprung. Som renavlad ras blev den färdig först under 1800-talets slut. Dess popularitet har varit till rasens förgång, eftersom urskillningslös avel blivit följden. Exteriört och samtidigt mentalt högklassiga schäfrar är inte vanliga. Alla färgvariationer utom enfärgat vitt är godkända, svart eller grå, enfärgad eller med tecken i någon grå eller gul till rödbrun nyans. Men hos schäfrarna förekommer inte bara dessa färger utan även vitt! Dessa bör noga skiljas från albinotiska djur. Albinotiska djur har röda ögon och är ljuskänsliga, men icke albinotiska djur d.v.s. Vanliga vita djur har mörka ögon, bruna, mörkblå eller mörkgröna.

 

©Rolling Dog´s